Oj, vad tiden går...

Hej!

I det här inlägget fokuserar jag på tiden. På vad fort tiden går. På att det gäller att ta vara på tiden. 

Den här bilden på Vilhelm och Sigrid tog jag i mitten av mars 2013. Då var Sigrid knappt 1 månad och Vilhelm knappt 3 år. De har precis börjat lära känna varandra och de båda ser ut att trivas i varandras närvaro.

Precis så är det nu. De är måna om varandra och trygga när den andra finns i närheten. Sigrid har precis lärt sig säga "Vilhelm", tidigare har hon kort och gott kallat honom "Helm".

De retas allt som oftast med varandra, men sekunden senare sitter de bredvid varandra och myser. 

Vilhelm slutade med nappen strax efter att denna bild togs. Nu kan han skriva sitt namn och har lärt sig cykla utan stödhjul. Utvecklingen går såå fort när de är små. Det känns ju som igår när han satt där med nappen i munnen.

På bilden ligger Sigrid och sover så skönt och bara njuter av livet. Hon har sedan hon föddes varit en lugn och snäll tjej som alltid har varit lätt att ha med överallt. Nu vid 20 månaders ålder har hon fått ett sagolikt humör. Är otroligt bestämd och blir riktigt arg om hon inte får som hon vill. Tiden går såå fort. Det känns ju som igår när hon låg där i babynestet och sov. 

Tiden går så fort när barnen är små. Och de är bara små en gång.

Ibland får jag ångest över att bara träffa dem ett par timmar per dag. Men samtidigt tar vi igen det på vår 

"3-dagars-helg". En sådan helg har vi framför oss nu =).

Imorgon ska vi bara njuta av att vara med varandra. Ljuvligt!

/Clara