Soffa fyndad på nätauktion. Loppisfyndade tavlor och ramar på väggen.
Golvlampa från Ellos som jag har målat svart. Ärvda karmstolar som har precis
samma rosa tyg som soffan.
Hej!
Ja precis så känns det...att jag börjar att återvända till livet. Jag har nämligen haft lunginflammation. Och det är nog det värsta jag varit med om. Usch och fy så dålig jag har varit.
Ni vet att jag skrev redan v.29 när vi hade varit på Öland på semester att jag inte kände mig riktigt pigg...hostade en massa och hade en förkylning i kroppen som inte ville bryta ut. Vecka 30 sedan så jobbade jag och kände mig då lite halvrisig. Jag var hemma från jobbet en dag och gick då till doktorn. Jag fick lite hostmedicin till min jobbiga hosta, men annars var det visst inget fel på mig.
Jag kämpade sedan på i ett par veckor till och kände mig bättre och sämre om vartannat. Och när man har semester vill man ju inte direkt ligga inne och vila, utan förstås försökte jag ju hänga med på det som resten av familjen gjorde.
Droppen var dock helgen för två veckor sedan då vi var på fest i parken och dessutom cyklade dit och hem på natten. Att jag sedan var på stranden i solen hela dagen efter gjorde ju inte saken bättre. På natten sedan fick jag hög feber.
Då var det raka vägen till doktorn som gällde och där konstaterades det att jag hade lunginflammation. På måndagen och tisdagen mådde jag så fruktansvärt dåligt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Som tur var va min mamma envis, så vi åkte till akuten där jag blev röntgad osv. De ville att jag skulle avvakta ett par dagar för troligtvis hade inte penicillinet verkat fullt ut än. På torsdagen sedan tyckte jag att jag kände mig något bättre och trodde minsann då att det hade vänt. Sen att jag kände mig piggare innebar endast att jag orkade gå till köket och hämta något att äta och sedan tillbaka till soffan.
På fredagen sedan mådde jag skit igen. Då var det ändå dags för ett återbesök hos doktorn för att se att det hade börjat gå tillbaka. Men så var det inte, penicillinet hade inte verkat någonting och jag var fortfarande lika dålig. Jag blev hemskickad med starkare penicillin som jag skulle ta extra stor dos av de tre första dagarna. Och det var just efter denna högdos som jag äntligen kände att det började vända.
Så från i söndags kväll har jag blivit lite lite piggare för varje stund som går och nu känner jag alltså äntligen att livet börjar återvända. Tack gode gud för det.
Nu hoppas jag att energin kommer tillbaka så smått så jag får ork och lust till att fixa och dona och greja precis som vanligt här hemma.
Jag kämpade sedan på i ett par veckor till och kände mig bättre och sämre om vartannat. Och när man har semester vill man ju inte direkt ligga inne och vila, utan förstås försökte jag ju hänga med på det som resten av familjen gjorde.
Droppen var dock helgen för två veckor sedan då vi var på fest i parken och dessutom cyklade dit och hem på natten. Att jag sedan var på stranden i solen hela dagen efter gjorde ju inte saken bättre. På natten sedan fick jag hög feber.
Då var det raka vägen till doktorn som gällde och där konstaterades det att jag hade lunginflammation. På måndagen och tisdagen mådde jag så fruktansvärt dåligt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Som tur var va min mamma envis, så vi åkte till akuten där jag blev röntgad osv. De ville att jag skulle avvakta ett par dagar för troligtvis hade inte penicillinet verkat fullt ut än. På torsdagen sedan tyckte jag att jag kände mig något bättre och trodde minsann då att det hade vänt. Sen att jag kände mig piggare innebar endast att jag orkade gå till köket och hämta något att äta och sedan tillbaka till soffan.
På fredagen sedan mådde jag skit igen. Då var det ändå dags för ett återbesök hos doktorn för att se att det hade börjat gå tillbaka. Men så var det inte, penicillinet hade inte verkat någonting och jag var fortfarande lika dålig. Jag blev hemskickad med starkare penicillin som jag skulle ta extra stor dos av de tre första dagarna. Och det var just efter denna högdos som jag äntligen kände att det började vända.
Så från i söndags kväll har jag blivit lite lite piggare för varje stund som går och nu känner jag alltså äntligen att livet börjar återvända. Tack gode gud för det.
Nu hoppas jag att energin kommer tillbaka så smått så jag får ork och lust till att fixa och dona och greja precis som vanligt här hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar